Den bästa julaftonen...

Det var den varmaste julen jag har haft...

Jag vaknar av att mamma klappar mig så försiktigt hon kan på min kind och rullar upp persiennen.

Jag skulle vilja vakna på morgonen och dra upp persiennerna och se mycket, fin, vit snö.

Jag gick ivrigt fram till mitt stora paket och slet upp det snabbt som en iller.

... kommer nog i år, eftersom jag nyss fått en till kusin.

Den eviga väntan var olidlig, och det kändes som man skulle dö.

Allt man ser, allt man hör - det gör en bara så glad!

Vi ska äta mycket julgodis och dricka mycket julmust.

Min lillasyster och mina små kusiner tror fortfarande på tomten.

Det ska vara en stor och fin julgran med mycket pynt i. Och under den ska det vara fullt med julklappar. De flesta ska vara till mig.

Jag kommer vakna vid elva och direkt kommer jag gå upp och öppna mina paket, eller några av dom.

Jag gör en snögubbe. Sedan springer jag till pulkabacken för att åka pulka. När jag sedan kommer hem är jag helt röd om kinderna.

Sen åt jag en god frukost som mamma hade gjort.

... är att få en kamera och att få mycket julklappar och att det snöar på julafton.

Tomten kom in och bar på den lilla bebisen.

Vi satt och pratade och sen åt vi julmat.

Det innehåller köttbullar, prinskorv, julskinka potatisgratäng och annat smått och gott.

Jag längtar...

En borttappad vänskap

Vänskap är som en krukväxt - man måste vårda den om den inte ska vissna och dö.

Vi är aldrig längre eftersom hon flyttar hela tiden...

Min katt var ledsen, det såg man.

Men sen när vi skulle börja 7:an valde vi två olika skolor...

Vi hade jättekul och jag hoppades att det skulle vara livet ut. Men tydligen inte.

En gång när jag var och handlade med mamma på ICA då glömde jag honom i mjölkkylen.

Ibland tänker jag på att skriva ett brev till henne, men jag glömmer alltid bort.

Fast en vecka senare hittade min mamma min nalle under min säng, så den var aldrig borta.

Jag vet att det inte är bra att bara kasta bort allting, men just nu känns det som det enda rätta. Men jag hoppas att det ska bli bra igen.

Det var när min egna katt sprang hemifrån.

Vi hade alltid kul tillsammans, och vi lovade varandra att alltid vara vänner.

När vi träffades på skolavslutningen sa vi inte ett ord till varandra, vi bara kollade på varnadra och log.

Men när vi började på skolan så pratade vi knappt med varandra och vi lekte inte på eftermiddagarna. Jag vet inte varför det blev så.

Vi träffades för att vi gick på samma dagis, hoppas att vi kanske kan träffas igen.

Sommarlovet kom och vi skulle flytta till ett hus på Haga. Olyckligtvis tappade vi kontakten och hörde inte av oss till varandra på en lång tid framöver.

Vi gjorde mycket roligt tillsammans, åkte moppe, badade och mycket mer.

Men sen flyttade jag och ett tag efter det så flyttade hon också.

Min brors gamla flickvän hade en lillasyster som jag blev kompis med.

Jag blev ledsen och började gråta. Hur kunde hon vara så elak och inte säga något?

Ett ärr jag minns...

Temat för dagen är berättelsen om ett ärr; varje liten skråma på kroppen har sin egen historia, och är minnesvärd av olika anledningar och orsaker...
Så många fina berättelser från mina elever; små ärr - stora minnen!

Den föll rakt i mitt huvud och jag fick den delen man drar ut spikarna med. Så gick det till när jag fick mitt ärr!

Jag fick mitt ärr när jag ramlade ner från en stenmur vid vår fotbollsplan.

Sen körde han ut på en grusväg, och då skulle jag hoppa av cykeln medan han körde och då ramlade jag på gruset och så fick jag två ärr på benet...

Jag och min syster skulle åka moppe hem från stranden...

Jag har inget ärr.

Vi var ute på gräsplanen då jag råkade snubbla på mina egna fötter, ramlade och slog mig.

Jag kunde inte minnas hur jag fick ärret riktigt,
men jag kan minnas hur kul jag hade den dagen - livet lekte när men var liten!

Vi hade hoppat i en timme innan jag tappade fästet på pedalen när jag var i luften...

... som jag fick när jag var tre år. Jag låg och sov i min barnvagn...

Min mamma hade sagt till mig att inte gunga på stolen, men jag lyssande inte,
hade jag lyssnat hade detta aldrig hänt.

Jag skulle lära mig cykla, och jag var inte så bra på det...

Det var en surfingbräda som hade träffat mig rakt i pannan...

Och plötsligt smällde det bara till, PANG, sa det och jag låg där på marken!

Efter ett tag så fick jag komma hem igen och då firade vi
med att ta hem hamburgare från Max.

Det är inte kul att trilla på cykeln, och speciellt inte
två gånger samma dag på samma ställe.

När jag nästan precis ska skjuta kommer en stenhård, blöt
och tuff spark rakt på smalbenet. Med dobbarna på benet!

Efter att de hade sytt var jag helt vinglig och kunde inte gå normalt. Men min snälla pappa hjälpte mig såklart.

... ärret fick jag när jag ramlade på dagis på en sten - den satte sig i skinnet!